Allting går så fort. Det har redan gått ett halvår sedan jag träffade dig första gången, nu när det är så kallt igen så känns det som igår. Åh du var så himla blyg men ändå så glad och sprudlande. Jag blev helt såld direkt. Haha. Det var en grym känsla. En fantastisk kick.

Detta är riktigt svårt. Att veta vad som är rätt och fel. Mina tankar är splittrade och jag vet varken in eller ut. Jag blåser och far bara omkring tillsammans med höstens löv som vinden fångar och hoppas på att allting ska lösa sig till det bästa. Jag har under några månader börjat tveka mer och mer, på detta som kallas för kärlek. Jag har inte varit säker. Men det är först nu när jag sett verklighetens bild. Min bästavän har väckt mig och det går upp för mig att hon vet mer om mig själv än jag vet. Det är den där kicken jag är kär i. Men jag har vägrat inse det.