Försökte hitta en passande bild men jag lyckades inte så värst bra. Vill inte avslöja allting precis. Jag vet faktiskt inte riktigt vart jag ska börja. Tänkte berätta lite om just det, min första kärlek. Det var i slutet av sjuan. Fast egentligen så började det ännu tidigare. Det är ganska sjukt egentligen att allting kan vara så klart, alla minnen, alla blickar, ord, tårar och skratt. Allting är så tydligt och jag skulle kunna berätta hur mycket som helst. Det sitter kvar så starkt än. Men som sagt, jag gick i sjuan och jag var verkligen störtkär. Han gick i min klass och gör fortfarande. Anledningen till att det blev just honom är väl för att han är helt fantastisk. En bättre kille måste man leta efter helt klart och jag vet att jag inte är ensam om att tycka det. Allting slutade inte precis som jag hade hoppats på. Det slutade med att jag stod utanför skolan och grät i min bästaväns famn.

Det jag är riktigt tacksam och glad för är att vi blev bra vänner, han är fortfarande en grym kille som jag tycker mycket om! Men på ett helt annat sätt. Allting är superbra helt enkelt!