Nu har jag precis kommit in efter att ha suttit ute på balkongen med en kopp varm choklad och bara funderat på livets stora frågor. Efter att ha suttit där i en timme och tittat ut på regnet, så insåg jag att sommaren snart är slut och att hösten snart är här. Tänk att det kan gå så fort, jag fattar ingenting. Det känns som igår när jag stod på skolavslutningsdagen och grät för att niorna skulle lämna oss för att börja vandra den nya vägen på gymnasiet. Det känns som igår när jag satt i hästhagen tillsammans med mina underbara, skratten och sångerna klingar fortfarande skönt i mitt huvud. Jag hör fortfarande jenna och hanna när dom sitter i min badtunna, jag hör fortfarande våra skratt. Bilderna från alla härliga soliga dagar/kvällar på långö dyker upp i mitt huvud och det är svårt att sluta le. Jag känner fortfarande doften av din parfym, jag känner fortfarande dina mjuka armar runt mig.
Jag minns konfirmationen, jag minns öland, göteborg, hanna och jenna, kvällarna hos philip, musiken, maten och doften av nygrillat kött.

Tänk att en sommar, några månader kan förändra så mycket. Skapa så många nya band och att det kan skapa så mycket skit. Nu om två veckor börjar jag i nian och minnet från (än så länge) den bästa sommaren i mitt liv ska jag minnas länge. Men än är den inte slut, vi ska inte deppa ihop totalt. Vi får inte glömma det som kommer, det bästa på hela sommaren, sailet, en folkfest som vi ska snacka om länge!